…åsiktsfrihet. Och åsiktsfrihet innebär enligt Wikipedia att:
…åsiktsfriheten är grundlagsskyddad enligt Regeringsformen där man skriver att ”Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”, samt genom Sveriges upphöjande till lag av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna där det framgår att ”Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser”.
Jag tänker på det jag skrev om igår när det gäller dessa i mina ögon fega människor som inte vågar stå för vad de tycker, tänker och känner utan gömmer sig bakom anonyma insändare och som också Vimmerby Tidning är en del av eftersom de tillåter anonymitet. Dessa människor har också en förmåga att gömma sig bakom varandra…
…och de finns överallt och hela tiden, i politiken, arbetslivet, vänskapskretsen etc. I hur många situationer står man inte ensam i det offentliga men i det slutna rummet har man väldigt många med sig. Vi var överrens, men när det väl gällde, HALLÅ vart tog alla vägen? Ensam är INTE stark.
Självklart ska man vakta sin tunga och inte göra människor illa. Men när man tar på sig ett ledarskap i vilken form det än är så måste man vara medveten om att man blir granskad och kritiserad, det är så verkligheten ser ut och det ingår i jobbet, uppdraget eller vad det än vara månde.
När rövslickeri och fjäsk ska ses som lojalitet och raka rör som falskhet…så vet jag inte riktigt om jag är med på spåret.
När vuxna människor kommer in i någon slags övervintrad trotsålder och hotar med att sluta sin anställning på grund av att förvaltningschefen tillsätter ”fel” rektor eller politiker som hotar med att sluta med sina förtroendeuppdrag om ”fel” oppositionsråd tillsätts… Ja, men så ta och sluta då. Säg upp er från era arbeten och avsäg er era uppdrag. Det kommer alltid nya, ingen av oss är oersättlig. Eller ta helt enkelt och gilla läget. Vem vet, det kanske rent av blir bra eller till och med ännu bättre. Förändring innebär utveckling, så kavla upp ärmarna och ta nya friska tag…
Vi måste bli bättre på att kritiskt granska oss själva, arbeta med våra sämre sidor och framhäva de bättre. Och inte minst stötta varandra och låta var och en göra det den är allra bäst på, utan att plocka fram onda ögat. Men också kunna ge och ta kritik och lära oss av det för att fortsätta utvecklas. Vi är alldeles för fokuserade på att vakta på våra positioner, och på det sättet mina vänner, förändras inte världen.
Vi bör nog också lära oss att tänka till både en, två och tre gånger innan vi låter de där onödiga orden slinka ut ur munnen, och stoppa våra fingrar som argt och irriterat knapprar på tangenterna för att snabbt få iväg det där mailet, och lägga undan mobilen innan irriterade sms far iväg helt i onödan.
När det handlar om vårt före detta oppositionsråd, som är en av anledningarna till detta inlägg, så har jag varit rak, tydlig och öppen med vad jag tycker. Jag har också klart och tydligt sagt att vi måste se skillnad på person och i det här fallet uppdraget som oppositionsråd. Avtalen är påskrivna, han höll i pennan och får därmed ta konsekvenserna. Han gjorde ett medvetet val att INTE berätta för någon om ekonomichefens avtal som han skrev på och som enligt min åsikt är det värsta.
Vi var flera i hans närhet som var öppna och tydliga med att vi ansåg att han skulle lämna sitt uppdrag. Och många av oss är kvinnor. Innebär det att vi kvinnor är mer rakryggade och mindre konflikträdda än män? Eller kanske mer kritiska? Eller innebär det helt enkelt att män har en större förmåga att hålla varandra om ryggen både på gott och ont? Det var på ett medlemsmöte det avgjordes om han hade fortsatt förtroende eller ej, och där alla medlemmar gavs möjlighet till att säga sitt.
Vårt före detta oppositionsråd har uppenbarligen hamnat i någon slag trotsålder och tagit bort mig och två av mina (och hans) partikollegor som sina vänner på Facebook. Vilket jag tolkar som att han ger oss skulden för att han fick avgå. Och det handlar väl om antar jag, att vi var raka och tydliga med vad vi ansåg vara bäst för vårt parti. Det är smidigt och enkelt att slippa ta ansvar för sina handlingar genom att ge andra skulden för sitt eget agerande. Och med det beteendet och andra konstiga insinuationer på Facebook så blir jag än mer styrkt i att det var rätt av flera skäl att han avgick.
Nu är det dags för dagens uppfriskande promenad…
Read Full Post »
Lis-Astrids blogg 